Geometriska egenskaper hos friktionsytan på smidesämnet

Smidesformar och smidesämnen, liksom andra mekaniska delar, tillverkas genom skärning, elektrobearbetning, smide, valsning, extrudering, svetsning, gjutning, slipning eller polering. Olika bearbetningsmetoder kommer att orsaka olika ytvågighet och ojämnhet hos delar.
1, krusningsgrad

Vågighet definieras som den geometriska form som bildas av vågornas periodiska toppar och dalar. Vågighetsvåglängden är mycket större än våghöjden, vanligtvis mer än 40 gånger förhållandet. Denna typ av korrugering orsakas ofta av ojämn skärmatning, ojämn skärkraft eller maskinvibrationer. Det har viss effekt på friktionen, men det är inte viktigt.

2. Ytjämnhet

Ojämnhet är en sorts ojämn yta på kort avstånd (vanligtvis 2Mm~800Mm), vilket vanligtvis är den viktigaste ytegenskapen inom tribologi.
Det finns många typer av utvärderingsparametrar för att representera ytjämnheten, bland vilka de vanligaste är: Kontur aritmetiskt medelavvikelseö (aritmetiskt medelvärde av absolutvärde för konturavvikelseavstånd), mikrooplanhet tiopunktshöjd hus (aritmetiskt medelvärde av summan) av fem maximala konturtopphöjden och fem maximala konturtopparnas medelvärde), konturmaximalhöjden Rmax (mellan konturtopplinjen och dalens låglinje) ), medelavståndet mellan mikroojämnheter i konturen Sm (medelavståndet mellan mikroojämnheter i konturen) , det genomsnittliga avståndet mellan en enda topp av konturen S (medelavståndet mellan en enda topp av kontur), och förhållandet mellan konturstödets längd och provtagningslängden. För betydelsen av varje parameter, se GB 3503-83. Dessutom används vanligen rotmedelkvadratavvikelse (RMS) av konturen för att representera ytjämnhet.